På Fridhem har vi städat.
Prioriteringen var solklar: eftersom vi inte städat huset på eviga tider och klanen kommer på lördag, så får vi städa på den lediga dagen.
Jaja. Det är ganska festligt att se ovansidan på skåp och hyllor för en gångs skull. Väldigt bra att bjuda in klanen med jämna mellanrum.
Medan jag plockat från ovansidorna har jag tänkt på födelsedagslandet. Och på min morfar, som var med i det sista av krigen som följde av självständighetsförklaringen. Och på mormor, som skulle sätta bo i en efterkrigstid när ingenting fanns i butikerna.
Jag var 19 när morfar dog. Tyckte själv att jag var ganska vuxen, hade ju varit på charterresa utan föräldrar, bevars. Min morfar var yngre än så när han var soldat vid fronten. Han pratade aldrig om kriget. Jag undrar ibland om han hade berättat om han hade levt tills jag var äldre? Om han hade svarat mej ifall han funnits kvar när jag förstått att ställa frågorna?
Det slår mej ibland hur lite jag förstår att uppskatta det liv vi har idag, den uppväxt jag fick med fred och överflöd. Tänker att jag kanske inte ska muttra så mycket över att vi har för mycket grejer att plocka bort när släkten ska hälsa på.
Nå. Vi tände ljus i fönstret och tittade på balen på slottet. Tills ungkatterna blev för nyfikna på ljusen så att vi fick släcka dem. Tills på lördag ska vi baka överflödsberg av lussebullar och koka jättegrytor med gröt, och så ska vi bara trivas med släkten i fred och frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar